woho

läderlappen

Då är det äntligen dags att ta sina sandaler och sakta men säkert vandra över det torg som skall leda mig till filmstaden i växjö! Äntligen är det dags för mig att se Gotham Citys okrönte konung och hjälte nämligen LÄDERLAPPEN. Jag fullkomligt älskar den svenska översättningen av Batman till läderlappen!
Sedan skall jag icke sticka under stolen med att ända sen jag hörde att Heath Ledger skulle vara jokern, så har jag varit eld och lågor över det. Jag trodde han skulle kunna göra det riktigt bra, ikväll får jag svaret.
Det tråkiga i det hela är att jag hela tiden kommer sitta och blicka över den gigantiska storbilden och grunna på att detta är hans sista framträdande någonsin då han tragiskt gick bort i januari!

Den spetsörade läderlappen har alltid varit en av mina favorithjältar genom tiderna, då stålmannen och spindelmannen lider av några större fel i sina kromosomer, men den kära läderlappen han är bara dyster och alldeles jättevanlig förutom att han har en jättegrotta och en sjukt cool bil.
Det fanns en period i batmans liv då jag tyckte det hela kändes för mkt som en leksaksaffär, det va den filmen då George Cloney och guvernören av Californien medverkade. USCH.
Dem första batmanfilmerna är sjukt coola och man lägger märke till det typiska för Tim Burton, miljöerna och allt, det är magnifikt.
Men bästa batman genom tiderna är Christian Bale, han är lagom vemod, helt dyster och alldeles underbar.
Man har svårt att tänka sig att lille christian en gång i tiden spelade i Astrid lindgrens härligt hemska Mio min Mio.


-m

Golddiggers

Det finns ju ganska många golddiggers där ute, som är på jakt efter guld och oändliga rikedomar, sen kan man ju faktiskt ha olika åsikter om vad guld och gröna skogar är.
Min högst personliga åsikt om vad en golddiger innefattar inte den scenen som spelades upp i min närhet där jag va en huvudroll i söndags på öland.
Jag står och väntar på något att dricka eftersom det är oändligt kö på väg till baren så har vi skickat fram en stackars sate som ska stå för både notan och bärsen den rundan. Den gången slapp jag, men jag kom inte undan senare på kvällen.

Hur som helst när man står bakom den där kön och diskuterar med min kompis så dyker det upp 2 vilt främmande kvinnor både till höger och vänster.
Trevligare som man har blivit mot vilt främmande människor efter ett antal år då man noga lytt sin mor att inte prata med främlingar så börjar jag ju att prata med den ena om det ena och det andra!
Hur som helst så försvinner dessa damer ( det vore fel att säga galanta, men det hade säkerligen låtit bättre i denna texten).
Men då efter någon timme då det är min olyckliga tur att stå och trängas med testosteronfyllda anabolakillar i baren för att till slut kunna kasta ett par voda/redbull till polarna.
Inga större skandaler i den kön, förutom att dom inte tog kort.

Det blev ganska varmt så jag va tvungen att gå ut och kyla ner mig själv och mitt lilla glass fyllt av djävulens påfund så kommer dessa (icke) galanta damer fram till mig och börjar klänga som fan och för en kort sekund känner jag mig som hugh hefner och tycker woow, men sen äcklas jag lika snabbt åt hela scenariot när jag märker hur hon stryker som en katt längs mina ben bara för att hon tror att hon dricker upp mitt glass snyggt, men jag fattar ju hela poängen.
Jag behövde inte mer att dricka den kvällen för den delen och är glad att jag kan hjälpa en stackars kvinna att behålla sin bedrövliga fylla så att hon kan gå hem med en annan kille som är mkt mer generös i baren och kanske köper henne ett eget litet glas.
Men hos mig hade hon inte mkt mer att hämta än lite saliv i botten på ett glas, men i tron att det va starksprit så drack hon upp det och försvann lika fort som den bris som hon kom till mig, utan ett ljud, ett tack så vart hon borta.

Det är en golddigger i mina ögon, en tjej som totalt gör bort sig för lite sprit!


-m

Hmm

... Det där med bloggande går i vågor, det känns som att jag varken haft tid eller lust att skriva något, men ibland så måste man ju ta tag i det hela och skriva något.
På den senaste tiden har jag: tittat på bruce springsteen 3 gånger, ätit för mkt skräpmat så att jag känt mig tjocksomfan utan att jag är det. Tappat min röst så att jag inte kan sjunga längre, tror det satte sig på stämbanden, men nu efter 3 veckor börjar den återkomma sakta men säkert.
Det är nästan så att jag tror att det är guds straff gentemot mig för att han aldrig kan vila då jag skriker ut mina falska toner till dem knappt klingande gitarrackorden på min nya fender.
Jag har vågat vara trubadur när jag varit skitfull, men när jag är nykter så går det inte..
Med några liter brännvin i mig så är det inget som kan stoppa mig, det är då som kreativiteten sprudlar i mig, jag borde sitta hemma och dricka vin och sånt så att jag blir kreativ.

Jag har på en vecka hunnit med att vara i halmstad, karlskrona,karlshamn och ikea och innan veckan är slut så skall jag jobba på en festival i 24 timmar totalt (uppdelat på 10 och 14 timmars pass).

Igår va jag nog kreativ utan vin, jag gjorde en springsteen-tavla som jag klippte å klistrade ihop lite klipp och tshirts och gud vet vad, sen skapade jag denna mördarkaninen vars avkommor säkerligen komma pryda min väg inom en snar framtid då jag har köpt massa ramar på ikea och tänkte slänga upp lite sketchy konst på Publish Postmina väggar.. jag tror det kan bli snyggt..

Vad tror du?

-m