I döda poeters sällskap....

Just nu befinner jag mig här i döda poeters sällskap, folk som johnny cash, eva cassidy, townes van zandt, john lennon och en liten släng av elvis.

Fallet Eva Cassidy och Johnny Cash är slående lika, Johnny blev inte stor inom mig förrän han hade lämnat jordelivet, kvar har han lämnat sig en skatt som knappt går beskriva med ord.
Och jag tycker fortfarande att han gör en otroligt bra version av NIN:s, Hurt, det må vara en av d bästa låtarna jag har hört, vemod, svart å fylld med ångest.
tillbaka till Eva, som gick bort hastigt i cancer vid en så låg ålder som 36-37 nåntingen, hennes musik e så otroligt skön att lyssna på, svag blues känsla, lite mer lycka än vemod, å även hon har en enastående cover på Time After Time.

Visst kan det vara skönt att lyssna på musik, för mig kan det vara så att musiken blir så mer levande även om artisten är död, musiken är ju individens sätt att visa att dom kommer vandra länge på jorden även efter dennes död.

undrar vad jag kommer att efterlämna mig efter jordelivet? 2000 skissblock? nån stackars människa som saknar mig förhoppningsvis :)
Vad kommer du lämna efter dig i jordelivet?
Hur vill du bli ihågkommen som...?

m!cke