poängkung

Då va det avklarat, första innebandymatchen jag spelat från start till slut på hur många år som helst, 2 mål lyckades jag med, men va inblandad i en hel del annat bra och mindre bättre ting.
Lyckades stå på benen hyffsat bra idag, fastän jag va förkyld, några härliga volter och kullerbyttor lyckades man väl med.
det känns ganska mkt i kroppen att man inte e matchvan.
Kommer hem senare på kvällen å känner mig rastlös, kommer på att fan, jag måste träna igen.
Alla bara undrar vad jag får min energi ifrån, men efter någon timme jag har spelat e jag lika pigg igen, fastän jag alltid ger 100%
Något jag är jävligt trött på det är att jag ständigt är rastlös, finner ingen ro i min kropp.
Det har hänt att jag vaknat mitt i natten och tagit mp3spelaren och gått ut å gå en lång promenad i mörkret, till ingenstans, till överallt...

Jag hatar att va rastlös, jag vill också kunna sitta hemma en kväll och bara njuta av livet, men nej jag måste röra mig..
Det kanske är därför som man ändå har lite talang för det där med teckna figurer?
Minns i skolan så tyckte jag matematiken va trevligare än själva bildlektionerna, för matten va så tråkig att jag klottrade 100-tals gubbar i marginalen per lektion, å på bilden så fick man bara rita massa jävla löv.
Satt å funderade på en riktigt ful karaktär, så här blev resultatet.
Han är inte sådär värst bildskön kanske..

Sängen väntar på mig, ska bara ta och lyssna på en härlig låt!

tAkida - Broken blir dagens sista öronnjutelse.

-m