Så typiskt mig..

Att vara klantig i all hast är så typiskt mig, som idag när jag skulle plocka ur en skiva ur dvdspelaren som syrran hade lånat, utan att tänka mig för så hade jag spelaren i ett vertikalt läge när tryckte på eject knappen, istället för att skivan kom ut i min varma och trygga famn så for den sin kos in i dvdspelaren.
Efter lite skruvande och några små skrattanfall åt min egna klantighet fick jag ut skivan.

Såg precis på Men in trees på 3:an, en riktigt härlig måbra serie, den gillar jag starkt..
Männen i den där lilla staden auktionerade ut sig själva till en dejt, det vore nåt för mig?
Hör jag ett bud?..
Någon? Hallå? *eko*



-m!cke

Som ett barn...

Inatt när jag kom hem så va jag precis som ett barn som sitter å klämmer på sin julklapp innan denne bara sliter av pappret i ren frenesi.
Jag kom på mig själv att jag hade en chokladask, en marabou paradis närmare bestämt.
Jag tog fram och vred och vände på den och tänkte.
-Skall jag verkligen öppna den.
Och efter många om och men och svåra beslut så blev jag då denna lilla killen på julafton och slet upp plasten och frossade.
Givetvis så frossade jag från både övre och undre lagret :)

-m!cke

Slynglar

Ständigt dessa små överförfriskade småslynglar som tror dom är störst och bäst i hela världen, dessa som inte fattar att det kan bli trångt i en kö, speciellt när det står hundrafjorton stycken andra småslynglar och trycker på för fullt bakifrån.
Mitt i allt tumult så börjar en kille skrika på mig att jag inte ska röra honom, till en början är man vänlig och säger att jag gör så gott jag kan för att inte röra honom.
Men då blir fanskapet bara stöddigare och börjar vråla ännu mer och börjar käfta.
Okej för mig om han vill skrika sig hes, men när det börjar komma 2-3 personer till då börjar jag tända till.
Vafan ska jag va rädd för en hormonstint litet gängs som blir stöddigare och stöddigare i grupp?
Hujedaligen säger jag då bara.
Jag är inte känd för att vara speciellt stor eller vältränad men snacka kan jag.
usch för dessa bråkstakar, usch usch usch.

-m!cke

Vardagshjältar

Håller vardagshjältarna på att dö ut, visst är det tråkigt när man läser på aftonbladet att en man riskerar 33 månaders fängelse för olaga intrång, olaga hot och skadegörelse för att han tror att någon blir våldtagen i lägenheten ovanför hans...
Solidariskt och ridderligt greppar mannen tag i ett svärd och försöker rädda den unga jungfrun i mön som i det stora hela visade sig vara en aktris på en porrfilm.

Sensmoralen i detta är att det tjänar ingenting till på att försöka rädda någon, för det slutar bara med att man får leva 33 månader på vatten och bröd och vara livrädd för att tappa tvålen i det gemensamma duschrummet i fängelsehålan.

-m!cke

Humorn är på topp

Satt och surfade lite på aftonbladet med mobilen en runda på jobbet och läste en artikel där som nästan fick mig att hosta upp den värmande chokladen jag drack.
Jag minns inte riktigt vad titeln va, men det va något om en kviga som hade rymt från slakten.
Det fick mig osökt att tänka på en the real world prison break, vet inte varför men jag fick massa bilder uppmålade i mitt sinne om hur kvigan gick till väga för att rymma från butcherboy och bödeln.
Kvigan gick tyvärr ett hemskt öde till mötes för hon tillfångatogs någonstans längs e4:an.

Må det det vackra nötkreaturet vila i frid och jag tackar från botten av mitt djurvänliga hjärta för ett stort leende som denna egentligen inte roliga artikeln framkallade.

-m!cke

Träning

Nu har det gått lite mer än en vecka efter smällen i benet, det gör visserligen ganska ont fortfarande, det har gått en vecka sen jag tränade sist, usch usch usch, jag börjar få myror i brallan för jag tänker då nämligen inte sitta still en vecka till det ska gudarna veta.
Vad än läkaren sa till mig så skall jag snöra på mig mina Adidas, tejpa tån, handleden och massa tigerbalsam på låret.
Det måste gå springa, det måste!
undra om man får sån här träningsångest när man blir äldre?
Ser mig själv som en sextiofem och ett halvt årig äldre herre som med viss möda knappt klarar böja sig ner för att knyta ett par skor.
Men ut och springa skall han med rullatorn över kullersten och oljegrus.
Det är lite så man vill bli, en stålfarfar förutsatt att jag får en son som får barn annars blir det väl stålmorfar, inte lika klatschigt men det går.
Helt säkert är det att jag aldrig kommer bli någon mormor eller farmor, för det där med könsbyte står inte på min att göra lista.
Men blir nog inte farfar eller morfar heller, det ska ju avlas på dåligt säger ju ledande kennelklubbar i svea rike.

Hur som helst skall jag nu ge järnet dom här sista 2 veckorna för denna säsongen.

bästa hälsningar
-m!cke

Far å flyg

Far å flyg du käre företagsläkare, det finns inte en chans i hela härjedalen att jag tänker vila mitt ben från träning i 2 veckor.
Det finns inte i min agenda att va still i 2 veckor.
Inget är ju brutet? En sträckning eller muskelbristning alternativt lårkaka.
Jag kan gå med på att hålla mig lugn veckan ut om man räknar bort simningen imorgon.
men inte 2 veckor, NOOOO WAY.
På måndag skall maraton snöra på sig sina adidasskor igen, bara 2 matcher kvar då ju.
Och sista matchen kommer jag spela om jag så sitter i rullstol, ligger i koma eller råkat klippa av mig ett gäng fingrar på någon farlig hushållsmaskin.

Tigerbalsam och Citodon, voltaren löser det mesta

-m!cke

Alla Hjärtans dag

Här är mitt bidrag till alla hjärtansdag, här har alla singelkillar och singeldamer en bild för dom har säkerligen inte fått något av någon....
Men denna är till alla som inte har fått något..

Eftersom detta inte är min dag, inget verkar gå bra idag så har jag bestämt mig att inte skriva mer, och nej det har inget med olycklig kärlek att göra.
Det har med helt andra saker att göra, inte kärlek alls..

-m

Dagens Ros

Dagens goda gärning och ros går till mattanten på jobbet som tänker på mitt småländska hjärta och skänker mig överblivna mackor från frukostrasten som jag i sin tur kan äta dagen efter alldeles gratis.
Enklare än så behöver det inte vara för att få mig glad för en stund.
Gratis är gott, varja gång.
Då kan man slaffsa i sig med gott samvete och tänka, hujedamig nu sparade jag ett gäng riksdaler.

-m!cke

Den sista romantikern.

Genom årens lopp har man hört talas om den sista mohikanen, den sista actionhjälten, sista kastratsångaren och den sista samurajen.
Men vi har aldrig hört talas om den sista romantikern, jag börjar tro att jag är en av få människor kvar i detta avlånga land som tror på romantik och ser på det som något vackert men oftast möts man av slagord och blickar fyllda med avsky så fort man utövar romantik.

Nej istället ska allt vara så häftigt och stelt i många avseende, varför kan det bara inte vara mjukt och gullligt och kärleksfullt?
Många låtsas att dem egentligen bryr sig om hur det går för dem i deras förhållanden, det retar mig.
Den tuffa utsidan, men varför i hela helsingland vågar dem inte vara romantiska rakt igenom och skita i den där betongfasaden?
Kan vi inte sluta med detta spelet nu?

Gillar jag någon så är jag helt säker på denna personen i fråga känner det på sig, då finns det väl inge anledning att låtsas vara någon annan bara för att någon har sagt att spelreglerna är så.
Gör det som känns bäst för dig och inte det som du tror känns bäst för den du flirtar med.


Alla hjärtans dag står snart på dörren och knackar på, medans många anser att det är bara ett sätt för butikerna att tjäna pengar, men tro mig det finns såååååå många andra sätt att visa någon hur mkt denne individ betyder just för dig utan att det behöver kosta dig hutlösa summor.
Skriv ett kärleksfullt sms, sjung en kärleksballad men vad för guds skull gör något för att bevara romantiken innan alla players och brunstiga fruntimmer tar över världen totalt och ordet bröllop, romantik och äkta kärlek faller i glömska.

-m!cke

Anna Nicole Smith

Då har AMS gått ur tiden, denna bystdrottning som va en fröjd för ögat när hon började sin karriär och ännu inte hade uppnåt en BMI på över 30.
För ett tag sen dog hennes son, i samma veva som hon födde en dotter och sedan några månader efter avlider hon.
Tragiskt.

Nu ska vi komma ihåg henne för den fotosköna modell hon en gång i tiden va, inte för det hon blev senare med alla droger och tablettmissbruk och desperata försök att sälja sig själv i en dokusåpa för att generera pengar.

Må du vila i frid Anna Nicole.
-m!cke

Etanol

Varför har en del folk så jävla svårt för att man går ut nykter en fredagkväll och har kul,
varför i hela friden skulle jag vara en tråkigare människa för att jag inte har en endaste centiliter starksprit i kroppen?
Handen på hjärtat så tror jag att jag är en av få på utestället som kan ge järnet och ändå gå och sätta mig i bilen vid stängningsdags och köra hem, ingen bakfylleångest dagen efter.
Däremot kan man ju aldrig skylla på fyllan om man strular runt med något fruntimmer som inte fyller kriterierna.
Jag minns en gång i slutet av 2005, en tjej och jag hade snackat lite om att göra en sån där klassisk date, middag och bio, allmänt trevligt tidsfördriv.
Allt gick som smort, tills hon frågade mig vad jag skulle göra på nyårsafton och när man får en fråga så svarar man ju ärligt, jag ska iväg på några fester jag e bjuden på, men jag tror jag hoppar över drickandet.
I och med dessa små ord så blev jag en tönt i hennes ögon, hon fattade inte hur i hela helsingland man kunde vara nykter nyårsafton.
För mig spelade det ingen roll om jag va full eller ej.
Ibland ser jag henne på utestället jag brukar hänga på och varje gång jag ser på henne så skrattar jag inom mig själv och tänker gud vilken tuff tjej som måste dricka alkohol för att kunna våga vista sig på ett dansgolv.
Jag klarar mig galant utan sprit, men tydligen finns det folk som inte klarar av att jag inte dricker alkohol varje gång jag vistas i krogmiljö


Med ett stort leende på läpparna går jag vidare mot bardisken och trängs ett litet slag för att beställa mig en mineralvatten för ett hutlöst pris.

Nu är det dags att slänga sig i bingen och somna in och förhoppningsvis vakna upp hyffsat utvilad så man klarar att uthärda sista dagen på jobbet denna veckan.

- m!cke

Karlavagnen

Sitter och lyssnar på Karlavagnen via SR.se Webradio.

Jag fullkomligt njuter av Lisa Syréns sammetslena stämma, hon är en riktig sagotant för mig skulle hon berätta en saga för mig så skulle jag sitta som trollbunden och höra hennes ord forma sig till bilder i mitt sinne.
Den kvinnan kan prata så man vill höra, det finns inte många sådana.

Nu blir det sängen.
Godnatt gott folk.
-m!cke

Insomnia

Jag sover för lite, jag börjar känna mig som en zombie direkt tagen från den klassiska splatterzombie rullen night of the living dead.
Går omkring på jobbet och mest grymtar och stönar och stånkar å snubblar i trappor och skrapar upp knän.
Ibland saknar jag faktiskt någon som kan säga till mig att nu går du å lägger dig så du orkar med morgondagen, men just timmarna efter 22:00 det är då min vänstra hjärnhalva vaknar och jag börjar bli kreativ och pratglad.
Jag vet inte hur många timmar man ska sova varje natt, men jag antar att det ska ligga på ca 7-8 timmar, men istället blir det 5h för min del nästan varje natt..
Det kanske räcker, vad vet jag men jag känner mig då inte pigg och när helgen kommer så vänder man ju dygnet totalt för att man just är en nattmänniska.

Vem vet, en dag kanske jag går omkring på gatorna med blod rinnandes i mungipan, totalt ovetande om världen omkring och äter människokött och använder en avhuggen arm som tillhygge när jag hamnar i knipa.
Är jag verkligen på väg att bli en zombie, gud bevare mig väl det vill jag då ändå inte bli...

Så därför ska jag sätta på en godnattvisa och borsta mina tänder och sakta men säkert snubbla upp för trappan och halka in under mitt duntäcke och drömma mig bort.

-m!cke

Nattens Riddare

Det jag nu ska berätta hände en kall novembernatt för länge längesen, i en tid då bekymmer och ondska härjade över världen, men ännu hade inte de två tornen rasat i amerika.
En kall november natt någon gång strax efter millenieskiftet, massa människor, ett hus och ett sjuhelvetes kalas.
En tillställning som många andra, börjar lugnt och ju tunnare blodet blir av all denna etanol, mäsk och öl desto mer galet kan det bli.
Jag minns att rastlösheten kom krypande sakta men säkert i benen och det va tvungen att hända nåt, så jag och min gode vän tog oss friheten att låna ett par cyklar och ge oss ut på en nattlig batalj som framkallade magknip.
Där stod vi utanförhuset med varsin cykel, men ska man ut på korståg i natten så behöver man både proviant och ammuniton.
Så vi fyllde cykelkorgen med frallor och annat dylikt som både skulle fungera som kanonkulor och mat.
Vi va äntligen på väg, utan varken mening eller mål utan endast en handling utförd på grund av en explosiv impuls.
Efter en bit på vägen så va det dags att gå ut i strid, så vi tog våra förfrysta och hårda frallor och fyllde brevlåda efter brevlåda med dem.
Nu va det emellertid inte så att vi tog 1-2 frallor va med oss, utan 10-20st.
Med den sista frallan sakta krossandes mellan mellan mina kindtänder så åkte vi vidare på vår nattliga färd.
Senare på vår resa stötte vi på en kvast och en sopborste, jag minns dock inte riktigt vart vi hittade dem, men hur mycket riddare vore man egentligen om man inte ställde upp i ett tornerspel med lansar?
Men innan våran dust skulle dra igång så va det dags för underhållning, ibland blir man en sann entertainer, speciellt om man står på ett tak och spelar gitarr på kvasten.
Sen satte vi oss på cykeln igen och med kvasten som skulle föreställa en lans i högsta hugg, full fart mot målet, fortare och fortare.
Jag vet inte vad som gick sönder först, men jag antar att kvasten gick sönder före blomkrukan (vilken va mitt mål) som sedan stöp i backen och gick sönder.
Härmed vill jag bekänna och be om ursäkt för förstöranden av en styck blomkruka och en kvast, men cyklarna är återlämnade och så vitt jag vet så står dom kvar där än och väntar på ännu ett nattligt äventyr med nattens riddare.

Vad som hände senare är en annan historia, en historia om ytterligare 2-4 ungdomars sökande efter den heliga graal.



-m!cke

Jag tog det piano

Fredagskväll så hämtade jag hem ett piano, alla tiders är det att sitta å klinka på något så vackert som ett piano, inte för att jag är någon Wells eller så.
Måste hitta någon som kan stämma det åt mig med.

Jag gick ut på krogen själv, utan mina vänner.
Men det va inte så farligt, för på så sätt måste man vara mer social och hitta någon att prata med så man inte känner sig helt ensammen.
Jag kände mig inte sådär jättensam, inte ens lite.
Men sån är jag, lite av en ensamvarg, går hellre min egen väg än att styras av andra.

Lördagen innebar kalas och galej och fest å partaj på en å samma gång, jag minns inte hur det kändes att vara onykter, det va verkligen inte som jag hade erinrat mig.
Jag hade kul, men jag tror inte jag hade haft tråkigare om jag vore nykter, men sån är jag.
Det är aldrig fel att flumma lite med flummiga människor och skratta åt människor som inte har ens ett litet uns av barnasinne kvar.
Proper och med näsan i skyn, vem vill va sån?
Hellre dansant, sprallig och snabba repliker!

Väntar bara på en gammal kollega ska behaga att ringa mig så vi kan åka å käka en pizza å snacka massa gojs om både det ena å andra.

-m!cke

Efterlyst

Sökes:
socialt kompetent person med glimten i ögat, lättroad med ett härligt skratt, chokladätande.

Finnes!
En styck ung man på 25, för stor i truten för sitt eget bästa, godismonster, hyffsat trevlig och lätt att umgås med

varför?

För att umgås med mig någon timme och titta på den barnförbjudna skräckfilmen SAW 3.
Jag har verkligen försökt fråga hur många som helst i min bekantskapskrets, men det är verkligen ingen som vill se den med mig.
Spelar ingen roll om du är kille eller tjej, man vill bara inte va ensam när sluttexten har passerat och varje liten vindpust låter som herr jigsaw själv..
Hujedamig va det skulle göra ont i mitt lilla hjärta.
Snälla någon som kan se på Saw3 med mig och sen en barnfilm eller nåt för att lugna ner hjärtat och pulsen?.

-m!cke