Jag tog det piano

Fredagskväll så hämtade jag hem ett piano, alla tiders är det att sitta å klinka på något så vackert som ett piano, inte för att jag är någon Wells eller så.
Måste hitta någon som kan stämma det åt mig med.

Jag gick ut på krogen själv, utan mina vänner.
Men det va inte så farligt, för på så sätt måste man vara mer social och hitta någon att prata med så man inte känner sig helt ensammen.
Jag kände mig inte sådär jättensam, inte ens lite.
Men sån är jag, lite av en ensamvarg, går hellre min egen väg än att styras av andra.

Lördagen innebar kalas och galej och fest å partaj på en å samma gång, jag minns inte hur det kändes att vara onykter, det va verkligen inte som jag hade erinrat mig.
Jag hade kul, men jag tror inte jag hade haft tråkigare om jag vore nykter, men sån är jag.
Det är aldrig fel att flumma lite med flummiga människor och skratta åt människor som inte har ens ett litet uns av barnasinne kvar.
Proper och med näsan i skyn, vem vill va sån?
Hellre dansant, sprallig och snabba repliker!

Väntar bara på en gammal kollega ska behaga att ringa mig så vi kan åka å käka en pizza å snacka massa gojs om både det ena å andra.

-m!cke