Nordman

Allsång är överskattat, fy bubblan vilka tråkiga låtar det va på gårdagens allsång i linnéparken i växjö!
Men man skojar inte bort att man har fått se nordman sjunga vandraren live!
Jag trodde stämningen skulle vara på topp på allsång men icke, jag stod mest och fick mer och mer ont i mitt skadade ben och svor envist efter nordman i tid o otid!
Men till slut kom denna vandrande whiskeyröst-mannen in och rev av tre låtar!
Förlist, Be mig och Ödet va min väg! Stor besvikelse när han gick av scenen utan att spela paradnumret nämligen "Vandraren"
Vem kunde tro att det skulle bli extranummer och dylikt på en sån här familjeställning!
Men rätt som det va så kom han in igen och hans ärrade ansikte tog ton samtidigt som flöjten, nyckelharpan och resten av bandet spelade den där välkända melodislingan som får det att rysa i nostalginerverna längs ryggraden.
Hade inte Nordman varit på plats så tror jag bestämt att jag hade försvunnit ganska snabbt därifrån!

Men det där allsångsfenomenet som är så gemytligt när den hålls på skansen en timme varje tisdag är tolvhundratretton gånger mkt bättre än va det va i linneparken!
Skulle man sjunga med så fick man använda sin mörkaste basröst!

Nu ska jag ut och lätta på vingarna och lära mig köra cross :)
ni lär märka om jag överlevt eller inte!