Förbannat..

Idag tappade jag min käraste ägodel, telefonen!
Jag va ute å promenixade lite med min gode vän johan och hans systers hund vid en lokal skidbacke, det va så många år sen jag gick i den skidbacken så jag tyckte det skulle vara mäktigt intressant att gå upp till toppen och blicka ut vad gudrun hade orsakat landskapet runtomkring.
Sagt och gjort, först gick vi en rejäl runda för att sedan ge oss på det där berget upp.
Dvs en runda på 4km uppskattningsvis, men när jag kommer hem märker jag att min telefon är borta så jag kör tillbaka till backen och går upp och ner och hela den långa rundan som jag gick tidigare, men det är lönlöst, fanskapet vill inte bli hittat.
Så jag åker hem och letar reda på min kompis nr och frågar om han kan tänka sig hänga med och ringa efter mobilen så jag hittar den..
Sagt och gjort och 20minuter senare möts vi vid bergetsfot och vandrar uppåt samtidigt som vi lyssnar efter min ringsignal som för övrigt är den underbara Curse of a Fallen Soul av och med Dropkick Murphys.
Men till min förtret så finnner jag icke mobilen så jag svär och spottar och hänger läpp och hoppar in i bilen och sätter mig och kör till sporthallen å beskådar en innebandymatch och snackar med massa gamla lagkompisar från förr.
Sen kommer min mage på att den inte har ätit ett endaste litet dugg sen klockan 10 på morgonen, så det fick bli några bananer lite yoggi på det för att sedan med ilfart bege sig till innebandyn med de lokala förmågorna.
Spelar och är allmänt grinig för just telefonen men när jag kommer hem så tänker jag!
"nu ska jag för bubblan vända uppochner på hela mitt hus och se så att jag inte har råkat förlägga telefonen på något olämpligt ställe.
SÅ jag ringer och ringer och ringer och ringer ytterligare en gång, ingen svarar och ingen röstbrevlåda som hostar igång efter första signalen, det betyder att telefonen är vid liv någonstans.
Jag tar några kliv utanför dörren å skriker ut min ilska ljudlöst samtidigt som jag går mot brevlådan, helt plötsligt så hör jag att det ringer i gräset i min grannes trädgård.
Och där mitt i det 24cm för långa gräset ligger min svarta lilla skönhet, min agenda och mitt liv.
Än så länge fungerar den, jag bara väntar på att den ska klassa sig själv som fuktskadad.

SÅ nu kommer jag kunna snoooza imorgon på morgonen igen, en morgon utan snoozning, det finns inte på världskartan för mig, inte så länge jag ska upp tidigt och springa iväg på jobb.

-m!cke