Heath Ledger

Da har det precis kommit till min kannedom att den gudabegavade skadespelaren Heath Ledger har gott ur tiden ung och lovande precis som James Dean va en gang i tiden.

Jag har alltid tyckt det varit nagot speciellt med den mannen anda sen jag sag tio orsaker att hata dig och jag har gatt och sett fram emot att se honom som batmans arkerival jokern i sommar i den nya batman-filmen.
Heath ledger som jokern? Det ar manga som tycker det later klurigt och dumt men inte jag inte, jag sag fram emot det redan forsta gangen.
Jag tror att han kan axla upp Jack Nicholssons prestation i borjan av nittiotalet.

Det ar sa tragiskt nar unga manniskor dor oavsett om dem ar lovande eller inte.
Denna mannen kunde blivit hur stor som helst, han va stor men han hade alla chanser att bli en av de storsta.

Vila i frid.

Thailand

Det ar ett markligt land det har, alla thaimanniskor ar sa fruktansvart trevliga och snalla hela tiden. Det ar nastan lite laskigt, for att man fa gora precis som man vill.
Man kan lagga sig mitt pa golvet i receptionen pa hotellet och dem sager det ar okej, man kan dansa pa bardisken, leka dj och vara allmant konstig och dem tillater en att gora det.
Nagot annat som ar markligt ar ju det med pengar har i thailand, man kan sta och pruta smasummor med dem, och en gang sa letade en kvinna upp en efter fem minuter en bra bit fran marknaden dar vi handlade och sa att vi hade glomt 100 baht i vaxel, dar snackar vi arliga manniskor.


Skriver mer nar inspirationen faller pa plats for nu ar det bara varmt och jag ar trott, mitt i natten har.

Oj oj oj

Da har jag antligen hunnit satta mig vid en dator och titta till vad internet har att erbjuda i thailand, har inte haft tid innan, kanner att jag inte har tid nu heller fòr den delen, men jag tycker ando att omvarlden skall fa veta vad jag gor och sa.


Jag har haft mkt fordomar om thailand innan, att dem ar sa pa och klangiga men det ar bara pa vissa stallen dem ar sana, dom flesta ar jattetrevliga och oppna och trevliga, det kan hande man far sig en liten small pa armen om man ger ett skambud pa en tshirt, vilket man gor ganska ofta.

Bytte hotell idag till ett mycket lyxigare som kostar mig mindre, servicen ar riktigt god, just nu sitter jag i receptionen och leker receptionist och lamnar ut nycklar at hotellets gaster.
ALLT for att fa lana en dator gratis.

I morgon har jag och tobbe bestamt oss for att vi ska ha en very very cheap day for att vi har forbrukat pa tok for mkt pengar har vi raknat ut.
Det borjade med att vi kalasade i oss en gigantisk pizza som va precis omojlig att ata upp aven for en man med mask i magen.
Det kostade oss 120 svenska kronor per pizza med dricka, vilket gjorde att jag har haft daligt samvete nar jag vet att jag kan ata mig matt precis utanfor hotellet for 10-15kr.

Imorgon far det bli nagot i stil med fried rice with chicken, det ar riktigt gott och kostar bara en brakdel av vad den vasterlandska maten kostar.
For ett matvrak som mig sa gor varje baht nytta.

Det ackligaste jag har stoppat i min fagra mun an sa lange pa denna trippen va en isshake med tomatsmak, det smakade fyfaen. ALDRIG MER.


Nu ska jag slanga i mig den dar coca colan har och ga och lagga mig.
Tack a hej.

Framme

Da har man antligen landat i landet och lart sig hur man ska rakna pengarna, denna datorn ar dalig for tangentbordet ar som klister.

ska leta upp ett cafe o skriva mer senare.


Just nu ar det 27 grader varmt o en ol kostar 10svenska kronor pa pubben.

Finns mat precis overallt, underbart.

skriver mer nar jag hittat ett tangentbord som inte ar drankt av coca cola.

Sista natten.

Då är det äntligen den sista natten innan jag lämnar vårt blaskiga avlånga land.
Jag kom på mig själv att jag har ju för fasiken inte ens börjat packa!
Men jag hade ändå inte tänkt mig att jag skulle ta med speciellt mkt, hela mitt liv ska få plats i en vanlig ryggsäck, hur nu det skall gå.
Men allt går ju bara man har en tandborste och lite hårgelé så man åtminstonde ser respekttabel ut och inte skrämmer bort urinvånarna med sin hemska andedräkt.
Sen kan man ju lägga till ett par kalsonger och en näve strumpor och ett glatt humör.

En illegalt nerladdad ljudbok i mp3 format och en styck digitalkamera och ett jävla gäng ipren.
Det är nog vad man behöver där nere, möjligtvis att man tar med sig sitt munspel också bara för att det är så mkt mer betryggande att ha det i fickan om man tröttnar på den asiatiska discopopen så man kan riva av ett munspels-solo och blicka ut över vilket hav det än må vara där i thailand dit jag skall.

Härmed så avslutar jag detta inlägget med att säga att sköt om er hemma i Sverige och jag skall göra så gott jag kan med att försöka uppdatera läget.

-m!cke

This is the end.

Detta är ett av dem starkaste ögonblicken i en tvserie någonsin.
Det är när ryan bestämmer sig för att flytta ifrån sina vänner för att umgås med sin "familj".
Det är märkligt vad en person kan göra skillnad för så många människor.
NU tänker ni, det är ju för fan bara serie, men det finns vissa människor i ens liv som alltid gör avtryck mer än andra utan att dem egentligen vet om det.

Jag är gammal....

Nu är det inte längre någon hemlighet att jag är gammal, gammal lik en solblekt grå asfalt som en maskros har växt igenom.
Nej nu ska vi inte ta till överdrifter och sådant trams här.
Men när man får en lapp hemskickad i brevlådan som berättar att jag för 10 år sedan slutade nian och det ska bjudas upp till dans i form av en klassfest arrangerad av något jippobolag så gick luften ur mig och jag tror både jag fick gikt och bröt lårbens halsen på en å samma gång.
Jag kände mig såååå gammal.

Sen är ju den stora frågan om man egentligen är så jättesugen att gå på en klassfest, bryr jag mig om vad som hände med den och den och vad ända in i hälsingland tog hon vägen och ditten och datten!
Alla människor som var av intresse från den svunna tiden har jag koll på resten är ju egentligen ganska meningslöst tråkiga, fast å andra sidan så kan det va kul och gå dit och hoppas man har fel, för att man kan ju helt enkelt ha missat en människa.
Människor förändras ju, så man kan ju gå dit å försöka gissa vad dem heter och sånt.

-m!cke

Innebandy

Tjofadderitan nu har jag spelat näst sista matchen med mitt korpenlag Prästost Olé olé som är döpt efter en berömd präst här i krokarna!
Det luktar överdrivet mycket internt skämt om namnet så jag ska inte försöka förklara det hela för ni som läser det här.

VI förlorade matchen med 5-3 men ändå tyckte jag det va kul att spela lagom tufft och jag är nöjd med mina trolleritricks och mitt mål, synd bara att det är typ var tionde skott som går in.

1 mål och en utvisning per match det är ungefär så min karriär i korpen har sett ut hela säsongen!
Jag trodde helt klart att det skulle vara lekstuga att finta pensionärer med rullatorer som inte kan springa, men om sanningen ska fram så är vårat lag precis i mitten åldersmässigt mot alla andra, vi har mött såna som är 17 men jag är även haft äran att tunnla en gammal gubbe.
Idag gjorde jag mer tunnlar än mål, det är alltid lika kul att göra en dragning och finta upp motståndarna på läktarn med en tunnel och sen skratta åt sig själv att man tänkte ropa tunnelgunnel till motståndaren.

Men det är ingen lekstuga för det gör ont att möta motståndare som trycker upp en i väggen så att saliven flyger ur min mun i bästa Rocky-stil (ni vet den där boxarfilmen från 70-talet med Sylvester Stallone).
Men så är icke fallet, det är inte så lätt att spela där inte.
Jag gjorde mer poäng när jag spelade innebandy seriöst än vad jag har gjort i korpen, det är lite märkligt.
Jag har mest Mål, assist och utvisningsminuter i laget, det är precis så jag vill det ska vara :) man vill ju toppa alla ligor även fastän assist inte räknas i korpen.

NU är det dags att gå å slänga sig i bingen och slicka mina sår likt en persisk katt.

Billy Bob Thornton

Den gode Billy Bob, som för övrigt har hollywoods coolaste namn, jag menar hur väl ligger inte Billy Bob i munnen.
Men visst är han alldeles ljuvlig när han spelar elaka roller som i Bad Santa och MR Woodcock!
Han gör det så lysande så han är en sån som man älskar att hata!

Countdown

Då kan man väl säga att nedräkningen har börjat på allvar!
Det är ytterst lite mer än en vecka tills jag ska ge mig ut på kanske mitt största äventyr i livet sen jag och grabbarna från byhålan gav oss ut en midsommar med våran Partybuss med parkettgolv å porrtak, men det är en annan historia från en svunnen tid.

Jag har äntligen öppnat upp plånboken och investerat i något som har kostat mig mer än en tusenlapp, det händer inte ofta men när det väl händer då är det rejält!
8 dagar tills jag åker till thailand utan att egentligen veta vad det är jag har gett mig in på.

Där nere skall jag å Carinas here och en handfull av hans kamrater som jag knappt känner utforska vad asien har att erbjuda en världsovan kille som jag från skogarna i södra sverige.

Spännande javisst, resfeber nej, inte det minsta om jag ska vara ärlig!
Däremot är jag dock lite orolig för det där med flygningen för sist jag flög, det va när jag flög hem från boden och jag satt på helspänn i 2 timmar och bara väntade och kikade ut över vingen å undrade när vingen skulle fatta eld och spy ut ilsken svart rök.
Men som alla gånger då jag suttit fastspänd i ett flygplan med en klump i magen värre än kaksmetskramper så har jag faktiskt mot mina värsta farhågor ändå överlevt.
Halleluja och Amen och jag prisa gud och hans Boeing eller Aerojet eller vad i alla gudars namn flygplanen kan heta.

Jag kommer inte starta någon resedagbok för jag tänker att jag ska föreviga min resa till Phuket här på bloggen.

Wish me luck
-m

A new beginning

Nu så är det dags att sparka igång bloggen igen efter några månaders torka och total sönderanalyserande hjärna på lite för många olika ting för att det skulle gå blogga samtidigt!
Jag överlevde 2007 trots mina farhågor att jag inte skulle göra det.
En hel del film blev det 2007, men den film som avslutade året har jagat i mitt inre ända sen 2005 då jag såg den på bio!
Uppriktigt sagt så har jag inte kunnat titta på den filmen, inte för att den va dålig på bio utan mer för att den va så kollosalt dyster och det lös vemod rakt igenom.
Jag vet inte hur många gånger ett visst scenario har spelats upp i mitt huvud från den filmen sen 2005, och nu innan det blev ett nytt år så fick jag äntligen tummen ur och titta på det igen.
Scenen jag pratar om är från Star Wars EP 3 - Revenge of the sith i scenen då allt knyts ihop.
Den gåshuden jag kände där och klumpen i halsen som bara ville växa sig och bli stor som en mcdonaldsmuffins blev nästan för mkt.

Jag är rädd att jag måste vänta ytterligare ett par år innan jag är mogen att se det igen.

Obi-Wan: You were the chosen one! It was said that you would destroy the Sith, not join them. You were to bring balance to the force, not leave it in darkness.
Anakin Skywalker: [shouts] I hate you.
Obi-Wan: You were my brother, Anakin. I loved you.

Jag spelade upp sekvensen för en kompis idag, men det är tydligen bara jag som förstår storheten i det med tanke på att han nämde något att jag va skadad.


2008 ska bli det året då allting hände, det har börjat bra på den fronten, mycket som händer i mitt liv på gott och ont.