Jag är gammal....

Nu är det inte längre någon hemlighet att jag är gammal, gammal lik en solblekt grå asfalt som en maskros har växt igenom.
Nej nu ska vi inte ta till överdrifter och sådant trams här.
Men när man får en lapp hemskickad i brevlådan som berättar att jag för 10 år sedan slutade nian och det ska bjudas upp till dans i form av en klassfest arrangerad av något jippobolag så gick luften ur mig och jag tror både jag fick gikt och bröt lårbens halsen på en å samma gång.
Jag kände mig såååå gammal.

Sen är ju den stora frågan om man egentligen är så jättesugen att gå på en klassfest, bryr jag mig om vad som hände med den och den och vad ända in i hälsingland tog hon vägen och ditten och datten!
Alla människor som var av intresse från den svunna tiden har jag koll på resten är ju egentligen ganska meningslöst tråkiga, fast å andra sidan så kan det va kul och gå dit och hoppas man har fel, för att man kan ju helt enkelt ha missat en människa.
Människor förändras ju, så man kan ju gå dit å försöka gissa vad dem heter och sånt.

-m!cke