Till råga på allt här i livet så kommer den här pesten varje år som i folkmun kallas för frost! Jag blir bitter av is och kyla! Men däremot kan jag som alla barn njuta av en dag i snön, men det är bara en dag jag orkar njuta av den där kylan som får min näsa bli röd och kindpåsarna blir förfrysta så att huden spricker när man går in i värmen.
Kyla utan snö det är som att dricka coca cola utan kolsyra, det fungerar finfint men det är ohållbart i längden.
För att inte tala om när man skall gå ut i kylan och tvingas titta ner på sina fingrar som inte orkar lyda hjärnans signaler på en sån enkel grej på öppna/stäng.
Man frestas och lockas av att slicka på dessa frostiga lyktstolpar och år efter år så förundras man sig över sin egen dumhet av att man aldrig lär sig.
Det där sista har jag aldrig testat faktiskt, men däremot hade jag en vän som prövade det i vår ungdoms glansdagar! Han skrattade så länge tungan satt fast mot metallen, men när det roliga va slut och vi skulle gå vidare och tungan ville vänligt men bestämt bara sitta kvar på stolpen och njuta av frosten. Då slutade han skratta och lämnade en bit av sin tungspets kvar på den där lyktstolpen precis vid backen upp mot skolan.
Tack vare frosten så händer det ibland att jag blir en ännu mer frusen miljöbov då jag sätter mig bakom ratten och huttrar, flåsar och skakar tänder ända tills det blivit så varmt i bilen att frosten smält bort från vindrutan. Sen av ren bekvämlighet så förstod jag vidden av miljötänkande och egen vinning så jag köpte mig en kupévärmare, så allt som oftast är det varmt och gott när jag sätter mig i bilen på morgonen och ingen frost på rutan!
Det får mig att tänka på min gamla hederliga volvo som jag ägde för något år sedan där termostaten eller vad det nu kan tänkas heta va sönder så jag fick aldrig upp någon värme i den!
Körde man bara tillräckligt långt så kunde man till slut faktiskt känna lite värme i bilen, men sitta i en bil och frysa någonstans mellan sex och sju på morgonen är inte roligt!
Livet blir lite mindre roligt när det är frost inblandat!
Det fanns även en tid i livet då jag befann mig utomhus en del kalla morgnar då jag fick ha med mig en gasolbrännare för att öppna hänglås till grindar! När man stod där längst bak på industrijärnvägen och knappt vågade röra sig av rädsla för att armar och ben skulle knäckas av kyla!
Frost, nej tack.