...döden...

Den där döden som finns i alla människor liv fascinerar mig lika mycket som den skrämmer skiten ur mig!
Men för någon vecka sen så gick en "profil" från min gamla barndomshåla ur tiden, sorgligt men det är ju så livet fungerar! Man föds och dör.
Men det som fascinerar mig i detta fallet och ger mig gåshud är att bara någon dag innan personen i fråga skulle möta himlens skapare så hade hans barndomskompis ringt och sagt att han skulle komma och hälsa på!
Men då hade den döende mannen sagt att jag tror inte att jag lever veckan ut, så du ska ha tack för denna tiden vi har haft tillsammans! Sen om det är sant eller inte, det vet nog bara mannen som ringde!

I min värld så är det en otroligt vacker gest, fastän i andras världar kanske det hela skulle ses som en egoistisk skymf.
Det är den delen med döden som är så hemsk, det är avskedet! Döden är som att göra slut med livet! Det är aldrig kul att göra slut med någon.
Man ska nog inte tänka allt för mycket på döden, man får helt enkelt ta itu med det när den kommer!