Gyllene Tider

Oh oh oh...Gyllenetiders alla album finns återigen samlade i min närhet.
Efter lång vintervila kommer dessa trogna plattor fram igen.
Det är så härligt att höra vinylknaster när man sätter på en vinyl, jag älskar det lilla missljudet.

En sommar utan lite Per Gessle, Micke Syd o Mats persson och en sista snubbe jag alltid glömmer namnet på voren en sommar med mkt regn och utan sol.
Jag måste höra lite GT på sommaren för att vara riktigt glad.
Varför? Dem har alltid funnits där för mig, jag har en känsla av att dem alltid kommer fortsätta finnas som en sommarplåga i mitt öra.
Så länge jag inte plågas med deras största och mesta hit Sommartider som är fruktansvärd i många avseende, men ändå är den kult.
Personligen så finns det inget mysigare sent en ljummen sommarnatt när man sitter utanför en husvagn, plinkades ett D, A och Bm följt av G och D och nynnar med i när alla vännerna gått hem.
Eller när man står på en sten en bit ut i havet, dit man har gått barfota i det halvljumma havsvattnet och spelar introt till kung av sand...
Eller bara lite härlig allsång till Det hjärta som brinner, när vi två blir en eller lite härlig poprock alá ramonescovern Tylösun (California Sun).


Sommar är sommar, solen som steker när man flår skin i ansiktet för man har soldyrkat solen för mkt.
Sommar är en härlig tid, en tid för under och mirakel och folk som öppnar sig och blir mer sociala.
Sommaren är alldeles jävla underbar.