Tänkvärt

hittade följande text nånstans på internet, klockren.

En lärare stod framför sin klass med vuxna elever och plockade upp en stor tom glasburk som han fyllde med stenar upp till kanten. Han frågade sedan eleverna om burken var full. De var överens om att den var det. Läraren tog fram en liten låda med småsten och hällde ner dem i burken. När han skakade burken rullade småstenarna ner i gliporna mellan de stora stenarna.

Han frågade igen om burken var full. Lite generade och småskrattande höll eleverna med om att nu var den i alla fall full. Läraren öppnade ytterligare en låda, fylld med sand och hällde sanden i burken. Skakade den igen och sanden fyllde upp allt tomt utrymme mellan stenarna.
Nu, sa läraren, se detta som era liv. Stenarna är sådant du tycker är riktigt viktigt - kanske din familj, partner, hälsan, barn, sådant du njuter av - ja, saker som skulle göra ditt liv fullt även om det andra inte fanns. Småstenarna är annat du gillar, kanske ditt arbete, din bostad, din bil. Sand är allting annat. Små saker.

Om du placerar sanden först i burken finns det inget utrymme för stenar och småstenar. Samma gäller ditt liv. Om du lägger all din tid och energi på småsaker, kommer du aldrig att ha rum för det som är viktigt för dig.

Ta hand om stenarna först - saker som betyder något. Sätt dina prioriteter, bestäm vad du vill fylla ditt liv med - resten är bara sand.