Innebandy

Jag längtar som fan att spela lite innebandymatcher, munhuggas med motståndarna får dem ur balans, få dem att vilja skada mig så dem åker på utvisningar.
Visserligen åker jag på en del utvisningar på vägen men jag tror jag är den som får mest stryk på matcherna och det blir lätt så att dom tar i lite extra på mig och sen åker dem ut.

En av mina favoritmoments från förra året är när jag spelar en match och har precis spelat en match innan och är svintrött, men ändå är jag på plan och gör det jag är bäst på!
Springer som satan och jagar boll, oftast helt i onödan, men jag ger tamejtusan aldrig upp..
Det är mickes signum det.
Men hur som helst så är det deras back som kör med massa tjuvknep och slår mig på vaden och sätter klubban mellan benen och massa sånt, en sån som jag!
Jag blir inte irriterad utan jag sätter in min nådastöt mot honom i en närkamp, jag märker att fanskapet ska trycka till mig rejält och hämnas för något jag gjort.
Så när han kommer mot mig tar jag spjärn med ena benet och trycker mot honom samtidgt som han ska tackla mig vilket resulterar att min armbåge hamnar någonstans i hans solarplexus och han tappar andan.
Det syntes så tydligt att det va mig han skulle tackla och inte jag honom!
Så vitt jag minns så jag hann inte in så hårt i nästa närkamp fast trots det så förlorade vi med 2 siffrigt!
Vi är så jävla duktiga!

-m!cke