Iskallt uppdrag

Då har jag likt James Bond kommit hem från iskallt uppdrag, ett uppdrag utan varken mening eller några speciellt mål!
Jag trodde jag bodde i en av sveriges enda hålor men det tog inte många minuter innan det visade sig att boden vann överlägset över alvesta.
Det fanns inte något att göra där, och fanns det något som kunde vara av lite intresse så hade dem bommat igen ögonattraktionen för säsongen.
Sura människor och bara äckelsnabbmat, vi hittade inte ett endaste litet matställe som kunde servera oss kokt potatis eller något annat husligt som inte är förödande för magen likt pommes, pizza och renkebab.
Konstant tvtittande mellan 14:00 till en bit över utmattning då jag somnade (tro det eller ej) av ren och skär utmattning, eller va det någon form av tristess som vaggade mig till sömns.
Jag tänkte helt ärligt plocka med mig shorts upp till norrland för det är fruktansvärt härligt att jobba i, jag såg människor med shorts där, jag såg även människor med tshirt och kjolar.
Själv hade jag på mig luvtröja, jacka, byxor å en vacker blå mössa.
Framåt 11:03 tiden så kunde man konstantera att den där mössan kanske inte behövdes längre för då hade graderna kommit över 10 grader.
Min mage har fått mer stryk än vad vilken flugviktsboxare som helst hade fått av storheter som Mike Tyson, Mohammed Ali och Paulo Roberto.
En måltidskavalkad bestående av rätter av denna kalibern:

Flottiga Hamburgare på max, frasses å nåt annat hak.
Lite lyxigare mat på pizzeria i form av svindyr köttbit med pommes *2
Lyxiga mackor med en rejäl överdos skagenröra.
En pizza med extra lök (löken va nog körd i en mixer för jag såg aldrig löken av den (eller säger man röken?)
Hotellbufféfrukost där äggen va antingen överkokta eller inte kokta över huvudtaget.
Jag vill inte äta ute förrän till helgen då jag kommit på mig sjävl att jag säkerligen inte orkar laga någon mat innan jag börjar jobba.

Sen att förstå vad en lokal sameindian-norrlänning egentligen pratar om när denne öppnar truten och svänger sig med massa slang så känner man sig ganska bortkommen även om Fröken Norrland Elin har lärt mig en del genom årens lopp.
Jag förstår Elin men icke denne kalle eller vad han nu hette.

Nu är jag hemma i lugnets vrå och kom på mig själv där uppe att inte sakna bloggandet ett endaste dugg, det är kanske dags att lägga fingrarna på hyllan och börja på något nytt.


Till eder alla från mig ha en trevlig fortsatt afton så här i slutet av augusti.
-m!cke