kommando.

jag rent av hatar att inte ha kommando över saker, jag ogillar när jag inte vet vad som komma skall, jag kan inte ta dagen som den kommer och hoppas att jag får mat på bordet.

Av egen erfarenhet så vet jag att ingen bryr sig om om jag går hungrig eller inte, kanske min överbeskyddande mamma.
Men jag tror inte det finns någon som tänker på mig så att:
Jisses tanken slog mig att nu går nog micke runt och har magknip på grund av att han inte äter.

Handlar ta dagen som den kommer om bortskämdhet? Det känns lite så att den som tar dagen som den kommer är van att andra har planerat saker och ting i dennes syfte.
Men det va inte mat jag skulle komma in på i detta läget.


Vuxenlivet handlar nog en del om planering och sånt. vet jag att jag ska jobba dagen efter så går jag ju och lägger mig i rimlig tid så jag orkar mig upp och kan sköta jobbet så bra jag bara kan.
Det känns bittert att erkänna det men när man är nämre 30 än 25 så känns det som vuxenpoängen haglar över en likt snöflingor i en decembernattsstorm.

Jag vill styra mitt liv och inte bara hoppas på tur att allt ordnar sig.
Oh nej? låter jag tråkig? nej jag är inte tråkig. Då känner du inte mig.

-micke..