Charmlös och harmlös

Jag kom på mig själv att jag är egentligen ganska charmlös för tillfället!

Jag har tappat charmen likt en blomma som vissnar när löven faller ner rödorange från trädens kronor en tidig höstmorgon.


Är det något man kan hämta upp igen från sig själv, charmen eller är det något som faller sig naturligt.
En gång i tiden va jag litet av den sista romantikern men samhället har tagit död på den biten av mig och kvar är en fruktansvärd skapelse alá frankensteins monster som bara väntar på nästa dag.
Inte ens med min musketörmustasch så kan jag framkalla något poetiskt som Aramis gjorde i de 3 musketörerna.