Rondellhund

Det skulle grillas, oavsett vädret skulle grillen fram och givetvis börjar det snöa precis när vi tänder grillarna, ödets ironi. Som en skänk från ovan för att förstöra våra marinerade läckerbitar.
Men icke lät vi oss förkastas och låta denna vita frost förstöra våran kväll.
Det hela började ganska lugnt och ju mer alkohol som beblandades i blodet desto mer galet blev det.
Personligen tyckte jag att vi skulle ha lite kärlek flödandes på festen så jag hämtade mina handklovar jag använder när jag är ordningsvakt, och övermannade 2 st o satte ihop dem.
Så istället så kom någon på den ljusa idén att vi hämtade snö och slängde innan för tröjorna på folket som så tråkigt satt och tittade in i dumburken.
Sagt och gjort, snö över hela golvet och mitt i allt tumult skriker Torsken.
När jag tittar åt hans håll så ligger han där som en jellyfish som kippar efter luft med en högtalare och blomkruka över sig.

Men för att ha en lyckad fest så bör man ju ha nåt att göra, snurra flaskan och sånt känns ju så tjejfest.
Så vi behövde nåt mer manligt, så jag bestämde att vi skulle snickra ihop en rondellhund.
Det va bara att bege sig ut verkstaden, och det är ett rent under att inte någon skadade sig allvarligt bland bandsågar, cirkelsågar och stämjärn.
En rondellhund blev det, med pungkulor och öron gjorda av gammal tvättsvamp.
Vad vore en rondellhund utan rondell, så vi fixade 2 trogna chaufförer som kunde köra oss till den utvalda rondellen.
Kanske en av den mest trafikerade på hela riksväg 25, vad vet jag.
Vad vore det att ställa ut ett sånt monument utan en liten invigningsvisa alá Amazing Grace, och hur sjunger man bäst en sån? JO med en gitarr.
Så jag sitter där i baksätet i bilen på vägen till rondellen och spelar musik med gitarren samtidig som dem andra sjunger lite stand by me, lite winnerbäck å lite allmänt gospel.
Vet inte hur många som körde förbi oss där vi stod lyckliga, glada och alldeles rörda av synen av våran vovve som för första gången i sitt 2 timmar långa liv skulle lämnas själv.

Hur som helst så lämnade vi vovvsingen där för att fortsätta vårt kalas.
Vi tyckte exempelvis att Torsken hade för lite skäggväxt, och det löser man ju enklast genom att hämta en spritpenna och måla dit en mustasch, och när vi hade gjort en mustasch, så tänkte vi hur i hela friden kan han ha en så fin mustasch utan ett par eleganta polisonger.
Sagt är gjort och där har vi Torsken ståendes med massa spritpenna-avlagring i ansiktet som inte gick tvätta bort.

Lite glass och grogg på det så va vi nöjda, eller iaf vi fyra som fortfarande stod på benen och härjade, resten va nog allmänt trötta efter en lång kväll.
Men härligast av allt är nog att jag och Snickaren är så härligt synkade att vi tänker oftast precis likadant.
Sen måste jag tacka Emelie för att hon va en utomordentlig domare när vi spelade tennis.
Men vem spillde egentligen på min matta?
Och varför i hela friden tog ekan med mina hus, bilnycklar med sig hem?

Jag har nog glömt massa trevligheter, men det är så det kan gå till hos mig.
Kalla oss barnsliga, kalla oss tröga, men kalla för fan aldrig oss tråkiga :)

Ska se om jag hittar lite bilder på hunden i kameran sen.

-m!cke