Jag har aldrig.

Jag har aldrig satt min fot på vad jag skulle kalla en äkta dejt.
Du vet en sån där med en trevlig middag och lååånga och intressanta konversationer mellan fyra ögon, en sån där kväll där tiden går så där jättefort utan att man egentligen vill det.
Man vill ha ett sånt där tillfälle då man är lite halvt nervös för varje andetag man tar i tron att man ska göra bort sig, spilla nån smörberikad sås på sin nystrukna skjorta.
Möjligtvis en tur till biografen och tittar på en film där man inte kan koncentrera sig fullt ut på filmen för man har så svårt att slappna av fullt ut.
Eller varför inte en nattlig och lång promenad och tala ut om livets goda, onda och allt som trillar in i hjärnbalken just för tillfället.
Ett sånt där tillfälle där man lämnar sin kavaljer på trappan utanför hennes hus/lägenhet precis som i amerikanska highschool filmer.
Där man står och ser allmänt fånig ut i ett par minuter efter hennes dörr har slagits igen i hopp om att få en sista kontakt med ögonen innan man själv ger sig ut i natten.
När man är på väg hem så skall man känna en stor form av längtan som knackar en på axeln och skriker ut IGEN IGEN IGEN i ren frenezi.

En date där allt egentligen bara handlar om att träffas och ha det trevligt en stund utan massa kyssar och sexuella ting.
Kort och gott, jag vill gå på date, en äkta date.