torsdag, maj 03, 2007

Ett år sen

Idag är det ett år sen jag skrev detta, inte konstigt man har haft en klump i magen hela dagen.
---------------------------------------------------------------------------------------------

Idag hände det som jag har väntat på så länge, dagen jag inte ville skulle komma...

min barndomsvän, min tonårsvän, min vuxenvän har gått ur tiden..
pratar om min hund.
Bamse blev 15 år gammal, nån månad å några dagar.

Det är med en sanslöst stor klump i magen jag diktar detta, kom precis hem från djursjukhuset, inte ett öga torrt.
Han va så fin när han somnade in av det lugnande medlet och när han fick den dödliga injektionen så stod jag å kramade över honom, fastän jag visste mkt väl att han inte gillar det.
Men han skulle verkligen få känna att jag älskade honom när han lämnade min jord.

Varje innebandy klubba jag köpt har jag varmkört med bamse, den bäste backen som fanns.

Jag är så lättad att jag hann flytta hemifrån innan dagen kom då livet hans tog slut, nu behöver jag inte känna tomheten som min far får känna tycker grymt synd om honom.
Bamse fanns lixom alltid där, han kunde vara överallt på en å samma gång...han visste precis vad alla höll på med.

Nyligen så va bamse hos en hundpsykolog, psykologen blev skrämd av bamses intelligens, hon trodde knappt det va en hund, det låter sjukt, men dom som träffat skulle inte bli förvånade

Alla som jag umgicks med när jag va liten frågar jämt mig, hur mår bamse, har han det bra? han börjar komma upp i åren nu.
Förr brukade jag svara, den gamle galoschen, han e seg men han tackar sällan nej till ett spel med liten boll.
Vad säger jag nu? Nej han finns ej bland oss mer.
Vem ska jag nu lägga mig på golvet hos när jag hälsar på hos min far, vem ska jag få å morra å visa tänderna åt mig å allt det där spelet som vi höll på med fastän vi visste att det va inte så allvarligt som det lät.

Jag har haft många djur i min närhet som gått bort. Detta är den 5:e hunden.
Men ingen hund har fått mitt hjärta att löpa totalt amok och gå sönder så totalt som bamse fick mitt hjärta att krossas till den minsta atom idag.
Tiden läker alla sår men en del av mitt hjärta kommer vara fyllt av ärr.
Ett är för min mormor, bamse och det största ärret. min morfar.



Må du vila i frid min älskade hund, du är redan saknad...Förlåt för alla dom gånger jag har retats med dig.

Sov gott, och hoppas du har hittat hem till din älskling nu som du saknat så mycket
-----------------------------
Bamse. 910401 - 061502
----------------------------

3 kommentarer:

Anonym sa...

usch...det är aldrig lätt att förlora någon som står en nära... man säger att tiden läker alla sår, men det är inte sant. Och framförallt...man glömmer dom aldrig, hur ofta skanar man dom inte? hur ofta önskar man inte att dom fanns där när man kommer hem och behöver någon som tröstar en? hur ofta önskar man inte att man hade sitt element i sängen när det är kallt och jävligt?
huvudsaken är att vi aldrig glömmer, han finns alltid kvar, han glömmer dig aldrig...

bussokran

Anonym sa...

Det är alltid hemskt att förlora någon...

Anonym sa...

Usch vad jag vet vad du pratar om... Fasar inför dagen då vår gamle man inte finns kvar... Han fyller 13 imorgon, och skavankerna gör sig påminda...

Hunden är människans bäste vän, de som aldrig haft hund kan aldrig veta hur pass sant detta är. Min egna vovsing dog för några år sedan nu, men jag kan än idag känna saknaden och tårarna tittar fram...