Jag är lättlurad

Ibland kan jag bli sådär megalurad av reklam, allt låter så jättebra och sen i slutändan så vet man egentligen inte va det va man beställde eller tackade ja till.

Jag minns när en telefonförsäljare ringde och ville sälja dom där superbra rakhyvlarna till mig, enda anledningen att jag tackade ja va helt enkelt bara för att hon hade så fruktansvärt härlig dialekt och fin röst.
NU är det så pass illa att jag inte har någon skäggväxt att tala om och jag skulle nästan kunna använda en kökshanduk för att raka mig, så jag har hela badrumsskåpet fyllt med rakhyvlar.
Till vilken nytta, jo dem kan väl bli användbara när jag blir man en dag tänker jag.

Idag fick jag hem något om något lotteri där man kan vinna fan och hans moster och andra ting av värde.
Självklart så tar jag fram min slitna kulspetspenna och tänker jisses, en kökspryl för 150kr i prenumationspremie och skriver på direkt.
Jag är ju så jävla säker på mina saker i köket så jag måste tvunget ha den där hemliga köksprylen, skulle bli galen om jag inte fick ha den i mitt liv.

Sen slängde jag brevet i brevlådan.

5 minuter efteråt så kom jag på, vafan har jag gjort, nu får jag skrapa dessa lotter i all oändlighet för det är säkert skitsvårt att avboka dem.
Få tänka positivt, man kan bli rik.

Fast dom där människorna som ringer från Slitz, Café och dylikt ger jag inte mycket för.
Jag är ärlig och säger som det är när dem frågar vad jag tycker om tidningen.
"Den duger bara när jag sitter och skiter"


Men ordet gratis har jag alltid varit svag för, det är nog för att jag är en smålänning.