Skadeglädjen

Alla människor har väl vart med om en och en annan olycka som egentligen inte va
sådär jättekul innerst inne men man skrattar ändå..Skadeglädjen är ju den enda sanna glädjen..

Minns mkt väl när en av mina äldre vänner J fick en vansinnig idé om att han skulle
rejsa lite på en åker med sin lillebror, det va lite dimmigt ut så han såg inte den där
nyinplastade ensilagebalen som stod mitt i vägen.Han kör rätt in i den, och när jag såg bilen sen så va det ganska gulligt för fronten
hade format sig efter balen. HUMOR, ja!

En annan gång så sa jag till en gammal god vän som jag inte vill hänga ut vid namn.
-Kolla in Bruden!
Men han såg inte henne för min bil stod i vägen.
Då gör han det ända rätta, lägger i backen i sin gamla rosthög trycker gasen i
botten för att se denna kvinnliga skapelse, det han märker på tok för sent är att det
står en bil bakom.KaBoom!Tur i oturen är ju att inte min kompis bil skadas nåntingen för den hade dragkrok,
den andra bilen fick en rejäl bula.
Jag skrattade så jag va tvungen att köra å gömma mig bakom en container för att
få lugn och ro å kippa efter andan.
Skadeglädjen kunde inte bli bättre.

Till slut har vi en härlig histora där Skrattar bäst som skrattar sist passar sig bäst.
E på vägen in från bilen på jobbet, jag råkar halka till men återfår min balans och
min Syster skrattar åt mig och säger akta så du inte halkar.
Jag grymtar lite och e allmänt halvseg som jag alltid är på morgonen men när jag
väl öppnar ytterdörren så hör jag ett dunk, där ligger min syster med benen upp i
luften i en isfläck.. Hahahaha tänkte jag..Tråkigt för henne att hon va tvungen att va hemma en vecka för hon knappt kunde
röra sig, men det va djävulskt kul ändå.
Men min syster skrattade ganska gott när jag smält med ett vildsvin och va ganska
groggy, men det är en annan historia, men ont som fan gjorde det.

-m