lördag, maj 17, 2008

Maraton vs Masken

Det kan bli årets match!
Matchen mellan Micke Maraton och Masken, 2 av mina mest berömde smeknamn.

Bakgrund:


Man kan säga att masken härstammar någonstans från min tonårsperiod då jag likt många andra grabbar var menad att växa på längde därav ett kopiöst intagande av föda! Vi snackar om 4-5 stora tallrikar fyllda med mat, det fanns liksom ingen botten i min kropp. Det va nog min syster som myntade utrycket någonstans där då hon trodde att jag behövde avmaskas precis som hennes hundar.
Vännerna fick upp ögonen medans jag töjde min magsäck i turkiet 2004, då jag va lite smått nojjig samma dag vi skulle åka hem.

-"Jag vet ju inte när jag får äta mat nästa gång?" sa jag samtidigt som jag bredde min 23:e fralla medans den 22:e rullade runt i min mun likt en fulltankad torktumlare.

Än idag så är jag den där människan som sitter och käkar upp grannens rester på pizzerian om han/hon inte orkar! Det har hänt att jag bjudit min syster på mat och sedan slängt i mig min mat inom loppet ett ögonblick och sedan suttit med mina grönblågrå ögon och använt min sötaste valplook mot min bordskamrat som likt Lady i Lady och Lufsen, sakta men vänligt och bestämt tryckt över tallriken på min sida av bordet.
Skall tilläggas att idag är det inte fullt så vanligt att jag trycker i mig dom mängderna mat, men jag måste medge att jag kände vissa tendenser av min mask idag när jag åt en tallrik kinamat, och min kollegas halva kebabtallrik och ett par nävar godis och en magnum mandel inom loppet av 40 minuter.


Mitt smeknamn Maraton (eller Micke-Maraton) kommer från min allt för krokiga sejour i Alvesta Innebandyklubb som har varit allt annat än en dans på rosor för mig.
Jag är inte säker vart namnet kommer ifrån men kan tänka mig att det handlar om att jag kunde springa sönder ett helt försvar och kämpaviljan om att aldrig ge upp förrän bollen var död.
Har alltid haft små problem med benhinnorna i min uppväxt och så fort jag stod stilla så gjorde det ont så tanken va den stå aldrig stilla. PÅ en av mina uppvärmningströjor så står det 10 och hjulben på ryggen.
Ett av mina minnen som skulle passa in här är när vi spelar en match mot ljungby med b-laget och halva laget bestämmer sig för att festa dagen innan och inte orkar dyka upp på matchdagen och där står vi med 7 spelare varav en målvakt som vrider till axeln efter 10 minuter in i första.

Jag gjorde 3 byten på hela matchen, men sprang konstant och jagade boll, jag är inte speciellt stolt att säga att vi förlorade med 11-3, men man får vara nöjd med sin insats då okända människor från läktaren kom fram till mig efter matchen och gav mig beröm för min kampvilja och att jag aldrig gav upp.
Men det kostade mer än det smakade! En lårmuskel blev överansträngd och än idag kan jag inte spela utan ett skydd.

Matchen:

Nu skall mina 2 alteregon kriga igen om vem som skall ha övertaget om mig, lite schizofren som man varit sen barnsben så har man en liten del av dr jekyll och mr hyde i sig.
Frågan är ju bara om den matglade matadoren eller hjulben från den småländska vildmarken skall vinna denna batalj.
Jag må säga att den onda sidan av detta är masken, den matglade matadoren som aldrig kan få nog av allt som det gäller i matväg, eller mannen som springer efter en boll.
Samtidigt som känslan säger mig att Masken vinner med stormsteg så vill jag ändå tro att min självdisciplin när det gäller sötsaker och drycker som är spetsade med aspartam och andra cancerframkalllande sötningsmedel måste finnas och det bör skäras ner på dessa droger.

Fick ett infall nu inatt när jag låg i soffan och efter ett allt för stort intag av icke bra saker för min lilla ömtåliga mage att nej nu får det vara nog.
Så jag tog på mig löparskorna och en långärmadtröja och tittade på klockan som visade 01:27 och begav mig ut i natten.
Cirka 7,5 km blev det innan jag kom in i mitt palats igen med svettig panna och ett par fötter som skrek åt mig att dra ur dem ur sitt fängelse i form av ett par skor.
Men känslan som kom till mig efter ett jag har sprungit va, detta va riktigt gott!

Nu väntar en dusch, en lagom varm med lagom mycket vatten och schampo i ögonen, vem vet vad det är för låtar som jag kommer sjunga i duschkabinen idag!
Men jag har mina aningar, men jag är rädd för jag skulle bli lika lätt att läsa som en öppen pekbok om jag skrev dem här..

Har du orkat läsa hela denna texten så tycker ändå du kan göra dig besväret att ge mig en kommentar, det har dött lite med kommentarer på sistonde.

-mmmmmicke


-!micke!-

2 kommentarer:

Anonym sa...

Well, eftersom jag redan erkänt att din blogg ligger i favvolistan, och att jag inte kan sluta läsa, -addicted-, så får du självklart en kommentar från mig :) Kan väl säga att jag håller stenhårt på Micke Maraton, det är förmodligen honom du kommer må bäst av att vara. Mvh, från Jen och Jenny (då jag själv har en tendens att vara lite schizo...)

Anonym sa...

Jag har orkat läsa hela, det var inte jobbigt. Något som däremot låter helt sjukt jobbigt är att gå ut å springa mitt i natten. Och ännu jobbigare att det är just 7,5 km oxå. Herregud säger jag bara, men bra jobbat ;P