Maraton

I kommunens innebandykretsar är jag trots allt känd som Micke-maraton, killen som motståndarna tycker e helt fucked up i huvudet på planen, det fick jag höra i helgen.
NU är det så att den där tiden verkar vara förbi, jag spelade lite boll med byalaget på någon åker som säkert har varit klippt en gång i år, dvs jävligt högt gräs.
Jag va helt slut efter fem minuter, då menar jag att jag höll på att be till högre makter att jag skulle överleva stridens hetta.


Det enda som är maraton med mig just nu är mina två halvdöda cyklar som det tydligen står maraton på, ett ganska ballt sammanträffande att dem heter det.

jag överlevde fotbollen, och jag har fortfarande ett jävligt snabbt steg, men icke konditionen hur skall det gå på sommarfesten på jobbet när vi ska lira boll, hujedaligen säger jag då bara..