Strömlös i seattle

Inte för att jag befinner mig i Seattle eller på något sätt är på väg dit, men av nån anledning så tänkte jag att det vore en bra rubrik, å sömnlös i seattle är ju en sevärd romantisk film.

Det fanns ingen ström på jobbet när jag kom dit, fick sitta i 3 timmar och prata om massa, man blir bara tröttare och tröttare.
Mitt sockerberoende har iaf fått sig en kick idag, för jag tror inte det finns någon i södra småland som är så bra på att tröstäta som mig när jag blir rastlös.
Chefen släppte iväg oss hela 48 minuter tidigare än vanligt när även äntligen han hade insett att strömmen kommer inte tillbaka innan hemdags.
Åker hem med hopp om att kanske det fanns en möjlighet att en lampa jag glömt släcka skulle lysa upp tillvaron.
Men icke, man möts av en termometer som visar iskallt i huset och jag insåg att jag inte hade städat bort ett uns av helgens rabalder.
Återigen så får man åka hem till farsgubben för att få lite kvalitetstid med hans familj.
Inte jättekul alla gånger, speciellt inte när man är trött och rastlös, hur nu den kombinationen kan fungera, men det e nog min vanligaste fas i livet.

- Hur är det med han?
- TRÖTT och RASTLÖS.

Till min stora tröst och glädje för både mig och min svällande mage så finns de tid för träning ikväll, det är inte underskattat.
Men först ska jag sätta mig vid ett framdukat bord och slaffsa i mig massa mat för sedan jäkta iväg och träna.

Måtte strömmen komma tillbaka, annars så vet jag inte om jag överlever denna veckan psykiskt.
Det räcker att jag får lite ström så jag kan ha en lampa tänd och min kära tv/dvd.
Det är väl inte för mycket begärt?

på återseende
-m!cke