torsdag, april 26, 2007

Det va samma dag som brandstationen brann ner

Det är inte varje dag brandkår och ambulans kommer till min by, men när det brinner i knutarna så gör dem det sannerligen.
Tyvärr helt förgäves.
Ett hus i grannbyn brann ner igårkväll, max 1km från mitt hus!
Körde förbi det där huset på vägen hem från jobbet för att se om det verkligen hade gått upp i rök.
Det hade det, kvar va endast 2 kaminer och en skorsten.
Det läskiga är att det är inte det första huset som brunnit i krokarna heller, det går några år sen helt plötsligt så står det eld och lågor i någons villa eller ladugård.
Har vi att göra med någon pyroman som behöver tillfredställelse nån gång var 4-5:e år?

Undrar hur det känns att se sitt hem förkolnas och bara bli till skitig svart aska, alla saker man samlat på sig, allt man har lagt på vinden för arkivering.
POFF, gick upp i rök.
Det skulle nog svida i hjärta ganska länge, försäkringar kan ju stå till svars för återuppbyggnad och dylikt.
Men en del saker går faktiskt inte att få tillbaka hur mycket man än ber och bönar till högre makter.

Några ting som skulle få mitt hjärta att krampas av olycka:

1.) Datorn, alla bilder och texter jag skrivit genom årens gång
2.) Alla fotografier på icke levande varelse
3.) Alla minnen från barndomen


MÅ jag icke förglömma att vrida av spisen innan jag beger mig ut på nattliga äventyr eller lämna ett värmeljus helt själv.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är nog en ofattbar känsla att mista allt på det sättet. Ibland är också materiella ting otroligt värdefulla, på ett alldeles unikt sätt. Och vad gör man då, om allt brinner upp?